Rock N Roll seglingen ner mot Köpenhamn har officiellt startat för min del då jag idag 1839 rullade in på Centralen i Stockholm. Nu stundar några dagars iordningställande, inspektioner, planerande, kaffedrickande och skvallrande innan det bär av med pompa och ståt på måndag morgon.
Jag tror jag har alla varma kläder jag äger i med mig, frågan är om det är för mycket, lagom eller för lite. Kallt kommer det att bli. Blött kommer det bli. Men trots detta tror jag vi alla ser fram emot det, kanske med en något barnslig förtjusning. Ett litet mandomsprov, vad tål vi och vad tål båten? I boken jag läser, kör de hundspann genom Alaska i -40 grader och storm. Sätter ju något perspektiv till att segla i +5. Är rätt övertygad om att det är den psykiska kylan som kommer att vara kallast. När man står ute en nattvakt, det är ruggit och snålblåsten viner i riggen och tröttheten kryper närmre och närmre, då fryser man även på varma breddgrader. Alla som stått utkik vet vad jag talar om. Det är då ett besök av en delfin eller skeppskamrat, en lanterna i horisonten eller en tanke på sina käraste är det enda som kan värma. Då hjälper inte några Goretex kläder eller underställ. Enda värmen som hjälper då, kommer inifrån...
