I morgon går jag ombord på M/V Stockholm och åker iväg en sväng, planen säger att jag skall vara åter i Göteborg den 1 juni.
Målet med resan är att som de första efter Romarna inta de brittiska öarna... eller så var det några kryssningar där. Ska åka och titta på små öar och fåglar, har jag för mig. Skoj ska det bli. Hör gärna av er. Alltid roligt med lite mail eller sms.
Ska försöka skriva så mycket här som möjligt, eller snarare så ofta jag får internet.
Sail on..
Det är februari. Hemma i sverige vet dom att det fortfarande är vinter men tankarna på snö och slask ligger gömda längst in i hjärnbarken. De befinner sig på koordinaterna 18°13′ N 63°03′ V. Eller Anguilla för den som inte lärt sig. Hon hade däremot lärt sig. Hon hade lärt sig allt för denna resa och Han hade mer än gärna visat Henne hur det gick till på havet. Hon kunde ibland känna hur Han iakttog Henne och hur Han med stolthet såg hur Hon mästrade den stora båten nästan alldeles på egen hand. Och Hon som var så liten.
SvaraRaderaMen just nu fanns ingen vind. De låg för ankar. De låg på den vita stranden som fick Hollywoodstjärnornas leenden att blekna i jämförelse med sanden. Han vände sitt huvudet lätt åt vänster. Där låg Hon. Efter flera veckor ute på havet hade Hennes hud fått en djup varm ton. Han började räkna Hennes fräknar men gav snart upp. Hennes bruna hår hade inslag av solblekta slingor. Hennes läppar var fortfarande fuktiga av det salta vattnet och Han såg hur Hon log. Han undrade vad Hon tänkte på innan Han själv tänkte att Hon var det vackraste som någonsin gått i ett par skor.
Hon låg där på stranden. Solen värmde Hennes ansikte. I Hennes mun smakade det salt. Till höger om Henne låg Han. Det fluriga lockiga håret, Hans sträva blonda skägg och Hans stora varma händer fick Henne att le. Hon var Hans prinsessa och Han var Hennes prins. Deras resa hade varit så lång, Kärleken förbjuden och De hade kapsejsat, nästan drunknat men aldrig någonsin hade De glömt eller gömt Kärleken.
Solen försvann plötsligt och Hon trodde att det var Han som satt ovanför Henne för att ge Henne en kyss. Sakta öppnade Hon därför sina ögon med leendet på läpparna kvar. När Hon öppnat ögonen var allt svart. Återigen var kroppen blank av svett som rann längs Hennes ryggrad. Hjärtat bultade och sved som skärselden. Det var mitt i natten och Hon visste att Hans mjuka kropp befann sig på ett hav långt bort.
Kanske någon gång, i detta liv eller nästa, skulle Hon försvinna i Hans stora famn och Han skulle få all tid i världen att räkna Hennes fräknar i sommarsolen.