Bitter sa rönnen om räven.

Idag är den bittre bitter. Sitter som bäst på Manillas flygplats och väntar på en 14h flygresa. Inte nog med det, det snöar hemma och är minusgrader enligt min iphone. Inte okej. Här har man vant sig med saltvatten i håret, vatten som inte svalkar när man blivit svettig och varm efter att man sträckt ut näsan utanför dörren till rummet, som förövrigt låg 3m från vattnet. Nej snö är bra på vykort, i skidbacken och att spåra räv i men annars kan det nog vara. Svider för övrigt lite på låren med efter sistadagens grill i solen. Men tillskillnad från när jag kom hem från Cuba, då jag bara var brunare än alla er där hemma är jag nu ordentligt mycket brunare. Så lite skoj får man ändå ha när man kommer hem och kan mobba er, lik.

Slog mig förövrigt förra veckan att jag knäckt tre världsdelar på mindre än en vecka och tog 13 tidzoner. Vet absolut inte vad som är dag och vad som är natt, det jag dock vet är att jag somnar så fort jag lägger huvudet mot kudden så det ska nog gå bra. Risken är väl bara att man somnar på sjukvårdsföreläsningarna och storcirkelnavigationsföreläsningarna, men det är väl smällar man får ta.

Kommer bilder så fort jag hinner, kan redan nu börja slå mig fri från att jag inte har en fetisch för barn, men faktum är att de är väldigt lätta att fånga på bild. Finns så mycket energi och uttryck i deras ansikten. Dessutom har vi inte inventerat något större naturliv här. Är förövrigt inte så mycket bilder som är bra, har mest varit tåkiga bilder från våra studiebesök. Men lite ska jag nog kunna roa er med. Framför allt en bättre beskrivning av filippinerna.

Ses folk, landar i dag, måndag den 2 februari 2230 flyger från Amsterdam KLM förväntar mig en liten nätt välkomstkommite med blås och ballonger.