Back in buissnes.

20102010


Då var det dags igen. Lämna hemmets trygga tillvaro med vänner,fikor och oregelbunda mattider.
Det nya är Ny kontinent, ny båt, nytt folk, nytt, nytt, nytt, nytt.

Första reflektionen när man glider in i Singapore i baksätet på en Suzuki-skåpbil är att det egentligen kvittar vart man åker i världen, man hamnar ändå i baksätet på en Suzuki. Är långt ifrån första gången man fått transfer i en av dessa totalt livsfarliga lågfartsvidunder. Sista tv-programmet jag såg hemma innan jag lämnade var Best of Top Gear, när Hamond ”the Hamster” välter sin Suzuki på race-tracken. Men men, livet handlar inte om bilar.
Andra tanken jag fick var att de inte fegar ur med byggnationen här nere. Hemma är de ramaskri, topnews på GP och folkstormning om man skall bygga högre än en 2plans villa. Gillar mera tanken på en cool skyline. Masthuggskyrkan och Älvsborgsbron hade nog behövt lite mer än tre containerkranar och en skorsten för att leva upp till en respektabel skyline.

Nu sitter jag här i terminalen och väntar på att få komma ombord, båten skall komma in vid 19tiden. Lite spänt är de allt, man har onekligen ingen aning om vad som komma skall. Det här med att vara Elev slutade man ju med på Gunilla mer eller mindre. Framförallt skall jag ju inte säga att jag har någon lust att tävla med ett gäng kinesiska styrmanselever i sjökortsrättning eller nörderier angående onödigt vetande , jag vet att jag får stryk med hästlängder. Den dagen då jag verkligen vet varför jag skall lära mig räkna upp menlös fakta om saker och ting, för att lossas glänsa i ett upphåsat sammanhang så skall jag med nöje lära mig det. Men till dess så väljer jag att snällt avstå och lära mig saker som man gör och inte som man skall. Får bara hoppas på att de ombord har lite samma åsikt om livet…

För er som inte vet vad jag håller på med så skall jag mönstra på M/S Superstar Virgo. 270m kryssningsbåt. Blandade känslor snurrar runt i huvudet. Men magen säger att jag nog är lite nervös på ett bra sätt och jag tycker nog innerst inne att de skall bli riktigt skoj att få testa på kryssningslivet. Sen må man tycka vad man vill om de här med Kalle Anka- uniform och pommesfrites på axlarna. Ni ska nog få en bild bara jag får mina grejer om har gott in dem. Som ålänning har jag ju dessutom en medfödd avsky mot färjor, och framförallt då folk som åker ut och kryssar med dessa. Men hoppas att det är som det brukar vara, de känns bättre när man får betalt för det. Och hur som helst skall man ju alltid lära känna fienden minst lika bra som sina vänner. Så nu kör vi, kill them all!
På återseende,
Styrman Stenros