Relation?

29102010

Som sjöman börjar man fundera på relationer. Du är borta mycket, om inte massor. Det är svårt att hitta någon under tiden man är hemma och har man väl gjort det är de förbannat svårt att få de att hålla under tiden man är borta. Troligen därför många äldre sjömän lever ensamma, eller som här ombord med en fru/flickvän från Asien.

Ett perspektiv till sitt eget gnälliga jag, fick jag vid ett samtal på landgången med en av de Nepalesiska Securityvakterna. Då han lite försynt frågar ”do you have arranged mariges in your country?”. Först hostade jag till lite och var tvungen att be honom upprepa sig för att verkligen försäkra mig om att jag hört rätt.

Efter en stunds förklarande om hur livet fungerar i Skandinavien med allmän orreda, oäkta barn, skilsmässor och stökiga familjekonstellationer kröp hans historia fram…

Han, som kom från familjen Goruong, var tvungen att gifta sig med en från samma familj. Nu skall tilläggas att efter en stunds efterforskning så är det mera att se som en region än en familj, så han var tvungen att gifta sig med en från samma region. Sedan hade hans föräldrar fått in förslag på blivande fru åt sin förstfödde son. Bilder som skickades och dividerande hit och dit. Sedan, lyckligt lottad som han var, hade han fått träffa och umgås med sin blivande fru i en halvtimme innan bröllopet. Annars var det vanligt att valet gjordes enbart på referenser och bilden. Tydligen hade väl de gått vägen på något vis, för de har två barn idag. Men frågan är när dessa människor lär känna varandra och hur mycket man egentligen tycker om varandra? Han som nu jobbar här ombord, och jobbat i bolaget de senaste sex åren, har vart hemma sammanlagt fjorton månader på sex år. Han jobbar tio månader och är hemma på ledigt tio veckor. Hur gör de? Eller tycker de så lite om varandra så de inte spelar någon större roll? Är giftermålet bara en kuliss för lyckligt leverne och för att man skall göra så? Vad vet jag, annat än att jag hoppas på att få hitta min blivande av mig själv. Återigen kanske den lilla silverskeden har vart framme…?

De som lite slår en när man tänker tillbaka på samtalen med mina Napalesiska vänner i security, är att man alltid får frågan ”do you have a wife?”. Uppenbarligen är de en statussymbol, att vara gift och ha familj. Om inte annat så är de väl en trygghet för framtiden, någon som tar hand om en på ålderns höst. Vilket ju är lite vackert på sitt sätt. Medan man hemma ser till att jobba skiten av sig och betala en massa i skatt så man till slut kan få hamna, bortglömd av alla, på ett hem någonstans som ett paket. Kanske de då är bättre att få sig en fru tilldelad, få ett par barn och veta att man alltid kommer att ha någon som ser efter en när man blir gammal?

Troligen har jag för mycket fritid ombord, eller åtminstone för mycket tid till att sitta och fundera på livet på. Är det frågorna eller svaren som gör en vis? Är det svaren så ser de mörkt ut för min del…