Halvtid.

10122010

Är inne på halvtid nu, mer eller mindre. De vill säga sju veckor. Tiden har onekligen gått rätt fort, förhoppningsvis kommer de kommande sju veckorna att gå lika fort. Förlängde dessutom om min törn i måndags med fem dagar men förkortade den troligen med en evighet. Kommer att byta båt till en mindre i slutet på månaden för att följa med henne på dockning och ombyggnation. Så kommer att ligga tre veckor i Singapore i torrdocka och sen följa med upp till Hong Kong och mönstra av där den sista januari.

Bytet kommer troligen att snabba på den upplevda tiden avsevärt. Ny båt och nytt folk nya upplevelser är alltid bra. Men nog kommer man att vara trött på det här när man kommer hem den första februari. Tyvärr börjar jag inse att jag inte kommer att kunna vara hemma och njuta av ledighet allt för länge. Trots att man har en lön som är högre än över 75% av övriga besättningen så är den knappt högre än en veckopeng hemma. Så det blir väl bara att bita ihop och leta efter något sketet jobb någonstans. Gäller bara att klura fram något bra.

Tror jag snart skulle behöva vara hemma riktigt länge. Få en överdos av allt. Lida utav lite hemma-bulimi. Så man hade uppskattat att vara borta på en båt under längre tider. Enda riktigt bra med att vara borta mycket är att de är fantastiskt trevligt att komma hem. Så då måste det ju vara tvärt om med, eller? Är nog enda trösten om man skall fortsätta med livet som sjöman.

Ibland kan dock livet vara rätt behagligt ändå. Som förra veckan när jag fuskade åt mig en ledig morgon i Patong. Iland med första båten 0645 för att lossas hjälpa till med att ställa i ordning för passagerarna. Sen iväg och ta en kaffe och därefter glida ner på stranden, byta om till badkläder och ta en morgonpromenad och ett morgondopp. Var nog höstens bästa stund när jag gick ensam för mig själv i vågskvalpet på en nästan tom, nära på oändlig lång vit sandstrand och njöt i soluppgången med 28 gradigt vatten och sand mellan tårna. Just då kändes sjömanslivet riktigt rättvist.

Sen gick det en timme, som blev två och sen vaknade hela helvet och jag återfick förståndet och jag kom på varför man inte skall. - En tom, öde strand är fantastiskt en full strand med lönnfeta bleka turister med tramp-stamp i svanken och tribal tatueringar runt armar och vader som motionerar på stranden, i sann omvänd Pamela Andreson anda, är raka motsatsen. Ni vet de syndiga bilder som etsade sig fast likt gravrost i ett ankarklys på ens pre- pubertala minne, utav en viss Anderson som springer fram i sin minimala röda baddräckt och skall rädda liv. Lika uppspelt som man blev av dessa bilder då, lika äcklad och förargad blir man idag utav motsatsen man ser live här. Men illusionen jag levde i under två tidiga morgontimmar gjorde själen bara gott.