God Avmönstring. Utan bitterhet.

Allt har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. Påmönstring har sin tid, och avmönstring har sin tid.

Nu har tiden kommit för mig att mönstra av. Äntligen få komma hem, träffa de man bryr sig om. Umgås med sina vänner, sin familj. Stiga upp när man vill. Göra vad man vill. Anledningen till att man över huvudtaget funderar på att vara och förbli sjöman.

Efter 102 dagar knyter jag ihop säcken och tackar för mig. Jag skall erkänna, det har vart riktigt bra. Bättre än jag kunnat föreställa mig. Visst har de haft sina stunder när det vart långt, men de har gått förvånansvärt snabbt. Nytt rekord i påmönstrade dagar är det, ett hundra två dagar. Mitt förra rekord var på 99, det innefattade tre kontinenter, sju länder och tio hamnar, en atlant-krossning och 17 segel och 52 vänner.



Senaste månaden har vart stillastående i from av seglade sjömil, men desto mer i händelserik. Torrdocka i Singapore. Med allt var det innebär i form av bangladeshare, indier, pakistanier och kineser.




Jag kan bara konstatera att jag har det bra. Jag är född i rätt del av världen. 12000 jobbar på Sembawang shipyard. De finns de som jobbat där i 65 år, sedan de var fem. Men jag kan lova att den mannen aldrig stått nere i dockbotten och blästrat och spraymålat 12h om dagen sju dagar i veckan med en bit plastfolie runt huvudet som glasögon och en gammal t-shirt till andningsskydd.



Folk har sett fram emot en bitter blogg. Tyvärr måste jag erkänna att en avmönstring gör mig allt annat än bitter. Det här är min julafton! Ni hade er 24 december, jag har min 27 januari. Avmönstring i Singapore. En natt hotell. En dag med en av mina vänner från 99 dagars resan som jag inte sett på över fem år. Sedan ett flyg hem till vintern, till snön. Visst jag gillar solsken, jag gillar värmen. Men nu saknar jag snön. Jag saknar mina skidor. Jag saknar friheten. Adrenalinet.



Hur som helst tackar jag alla här ombord på Pisces och alla ombord på Virgo för tre mycket trevliga månader. Jag kommer dock inte att sakna vare sig Er, eller livet ombord på det närmaste månaderna. Det lovar jag Er.



En hel del har jag lärt mig på vägen, allt ifrån hur man öppnar ankar schackel till att man slutar bry sig. Det är inget ont i dem, de har bara lite otur när de tänker.



Nu är tiden inne för mig att packa och fylla i alla papper. Om 18h är tiden inne för mig att stå på Orchard road. Om 24 timmar är tiden inne för Raffels och en sling. Allt har sin tid.

God Avmönstring.