söndag 18 september 2011

Nedskräpning och mörker.




Så var ännu en resa till ända. Tio dagar till har gått och plötsligt infinner sig vemodet. Med stormsteg närmar sig slutet på vistelsen här uppe i norr. Resan som startar nu är säsongens sista, 17 dagar ner mot Tromsö. Då börjar resan med minst tio dagar här uppe.


Puffins - Lunnefåglar.


Den gångna resan har varit annorlunda. Ingen hets på björn, ingen stress med att fånga bra bilder. Nej det har vart lite utav ett andhål, med inriktning på forna svenska polarexpeditioner och deras efterlämningar. Så kort och gått kan man säga att vi åkt runt och tittat på nedskräpning, men eftersom den är gjort innan 1945 räknas det som fornminne och är således fredat. Som den ryska guiden i den gamla nedlagda gruvbyn Pyramiden sa när han berättade om gräsmattorna de anlagt där med importerat sibiriskt gräs -”Ni norrmän bryr er om naturen, så ni har inte velat odla gräs här uppe. Men vi bryr oss mer om hur det ser ut än om någon löjlig natur”. Jag antar att det är lite så alla forna exploatörer och expeditioner har tänkt när de lämnat efter sig allt mellan himmel och jord. Klimatet här uppe sliter ju inte särdeles på material heller, så troligen kommer turister kunna se lämningar efter historieskrivande miljöförstörare i 100 år till. Hur som helst har denna resa bjudit oss i besättningen på mycket tid till landstigningar och långa promenader åt motsatthåll. Så något gott har miljöförstöringen allt fört med sig.


Sorgefjorden. Nordsidan av Spetsbergen


Mörkret har åter hittat tillbaka och för ett hårdfört krig mot ljuset. Snabbt vinner mörkret mark med, 40 minuter om dagen, så i en rasande takt går det. En klen tröst och ett litet slag för ljuset är att snön börjat så sakteliga lägga sig på fjälltopparna vilket bådar för, om vädret tillåter, för några fantastiska dagar här uppe. Få vyer är vackrare än en vit fjällkedja indränkt i purpurfärgat solljus. Framför allt när jöklarna bryter av landskapet med sitt blåa skimmer.


Den här björnen var en av 9 som var strandade på Storøya, roade sig med att motionera valrossarna. Normalt bryr sig inte valrossarna sig om björnarna eftersom björnen inte vågar anfalla dem. Men när de har ungar så går det i vattnet.


Habourseal i Virgohamna på Amsterdamøya


Stormfågel


Två av de flera hundra valrossarna på Storøya.


På återseende om 17 dagar när vi kommer till Tromsø.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar