Samkväm

Har börjat kolla igenom bilder, lider väl av en del fritid. Hittade lite bilder från i somras.



En helt fantastisk Juli morgon, tyvärr var det ingen annan vaken som fick äran att komma med ut i gummit och ta en sväng runt båtarna och se hur fint det var.



Vackra båtar skall ligga tillsammans. Kanske ett litet samarbete båtarna emellan?



Här är det inte jag som skall äras för bilden, men jag gillar den riktigt mycket. Så skönt retro-sailor. Det är under uppladdningen innan Scarlet Sail genomförandet. Kvällen då vi försökte lära Lina röka pipa.

Le Thailaand

Båten vars jag namn jag inte ids nämna, då jag inte är helt säker på bolaget policy angående "fråga-om-lov-innan-vi-publicerar-policy".


Har sedan i tisdags börjat ändra uppfattning om Thailand. Än kan jag inte säga att jag är övertygad. Men jag kan se charmen och att det inte är bara dåligt.

Nu var jag ju bara iland en snabb sväng på stranden i Patong, missade alla svenskar och fick mig en riktigt bra lunch, bestående av fried rice och red curry chicken. Men det jag hittills sett är inte bara dåligt och börjar till och med fundera i banorna på att man skulle kunna åka ner och se efter ordentligt någon gång.

Sensmoralen i det hela är väll att mitt omdöme sitter i min mage. Vilket väl stämmer överens med att vägen till en mans hjärta går genom magen.

Tror även att jag kan börja säga det om både grönt te och sushi som jag avfärdat som människoföda under lång tid. Men så som med vitt vin - är det bara bra tillräckligt bra så är det förbannat gott.

Livet ombord fortsätter och innebandyn domineras, från och med idag med nya skor.




Over and out.

Singapore

19112010

”Singapore – Brings the world together” snurrar en reklam på lokala tv kanalerna. Tyvärr så är det inte sanningen. I det här U-landet är det fullkomligt omöjligt att få tag på lite internet, om man inte är singaporian eller åtminstone har ett singaporianskt mobilabonnemang. Det finns wireless hotspots överallt i ett överflöd, men tyvärr går det inte att koppla upp sig mot dem. Nu har det även gått så långt så jag är villig att betala för att få lite användbart internet, dels för att bjuda er på en bild eller två och dels för att få hem lite ny musik till min Spotify, men inte ens det går det att få tag på.

Så tills den dag jag hittat en lösning på detta problem lär jag få treva i mörker och slita ut den lilla musik jag har i offline-listorna på Spotify. Egentligen skulle man kunna härleda hela problemet till snålheten hos bolaget jag jobbar för, som inte förser sin besättning och sina passagerare med, det idag så nödvänliga, internetet.

Men dagens problem slutar ju inte vid en fika, med starbucks-kaffe och en chocklate cookie monster mash, utan internet. Den där fikan som man sett framemot flera dagar - sätta sig där i fåtöljen som man sett ut de senaste gångerna man vart i land och inte haft datorn med sig. Surfa bort mot nya horisonter och avnjuta sitt kaffe. Men efter att ha svurit och försökt alla möjliga och omöjliga bakvägar med att logga in, så tar jag min dator och stressar ner till kajen där ”turken-på-hörnet”-kinesen har sin lilla ”lura-sjömän”-kiosk. Där det enligt utsago skall gå att få lite internet till livs.

Så lite halv besvärad och stressad klämmer jag mig ner mellan två filipin-kines-taiwanes-malayer på plats 24. Viker upp datorn på det hemmabyggda playwoodbordet, kopplar in den slitna och halvtrasiga linan i datorn och förväntar mig att åtminstone få ett ”snabbt” internet i sunkig miljö, på en sketen plaststol. Men nej då, inte skall väl jag få åtnjuta Internets goda frukter idag. Då internet har lagt av. Som tur är så ser nog ”turk-kinesen” mitt missnöje i att blivit snuvad på karamellen och försöker inte lura av mig några sings.

Så istället för att få två timmar avkoppling från båten, längst inne på Starbucks i den stora sköna fåtöljen. Så sitter jag nu här ombord, med outrättat ärende och tycker att livet är lite mot mig och till råge på allt så glappar mina hörlurar. Nej den 19 november 2010 kommer inte att gå till världen som den bästa av dagar ombord på SSV. Å andra sidan tycker jag inte riktigt att jag levt upp till bloggens namn å de senaste. - Så lite inspiration till bitterheten har ju dagen bjudit på.

SSV

19112010

Briefing + Deck crew.

Lifeboat.

En sjömans ändlösa klagan.

16112010

Idag är en trött dag. Börjar tro att det är tråkigt i Thailand på riktigt. Tisdagar har hittills vart de segaste och tråkigaste sedan jag kom ombord. Tror mycket har att göra med att man hamnar långt ute i en tråkig hamn, med bara en massa krimskrams stånd runt omkring. Dessutom har det vart kasst väder, vilket är anledningen till att vi går till Phuket deapsea port och inte till Pathong. Nästa vecka blir det förmodligen ändring på detta.

Hur som helst så flyter livet på, nu står det 4/14 på räkneverket. Livet går helt klart i resor/veckor ombord. Varje vecka är samma samma, börjar till och med se mönster i maten. Å andra sidan är det ju standard på nästan alla fartyg att man har några standard rätter/teman som visas var vecka. Här är det ett speciellt bröd på tisdagar, glass på fredagar och söndagar samt ribs på söndagar. I övrigt börjar jag snart tröttna på ris, men det är fortfarande det bästa alternativet. Överkokt pasta eller underkokt potatis är sällan en höjdare.

Imorgon är det åter igen Singapore.

Saker jag förtillfället saknar i mitt liv.

Gott godis - har hittat bra choklad i Singapore men hade snart kunnat döda för lite saltlakrits, en påse gott och blandad och lite habrio guf. Kan det vara så svårt att koka ihop en gris och lite E-ämnen till något gott och segt?

Ny musik - Ryssjävlarna (Entertiment crew) förstör mitt internet med video skype så det inte går att uppdatera Spotify.

Omväxling i maten - Lite god husmanskost, lite mat från John. Vad som helst som har salt och inte socker som huvudkrydda.

Fika - En riktigt fika, sitta och snacka skit med en god vän över en Damateo kaffe. Det är saknat här nere.

Bubblare på listan,

En kall öl. Ett glas gott vin. En whisky.

Mer kommer, har vart långa dagar och dåligt med motivation den senaste tiden. Ber om ursäkt och skall försöka bättra mig. Tills dess kan ni glädja er med att solen här nere lyser med sin frånvaro och jag hittills endast legat 30 min på en solstol.

Modeblogg a la kryssningshoj

12112010

Det finns vissa saker som man lär sig bättre än andra här ombord. Framförallt då ej båtrelaterade saker, just nu ligger hel windsor högt på listan av saker som håller på sätter sig i benmärgen. Tror iofs att jag är den enda ombord som besvärar mig med att knyta en hel i stället för den vanliga halvan. Har även sett vissa springa omkring med färdigknuten med kardborreband i nacken. Men kan nu så här efter fyra veckor säga att hel windsor vinner över halv, och för er som inte vet vad en Windsor är;

Mode?

03112010


Singapore ligger strax norr om N 01°. Det är i regel varm, närmast jätte varmt. 30°C i vattnet och minst det samma i luften. När man tänker klädsel så är det aldrig mer än en skjorta med upprullade ärmar.

Var in i största shoppingcentret i söndags när jag var och spatserade runt och letade födelsedagspresent åt mig själv. Det som slog mig är att Modebranschen blir rätt komisk här nere. Då man tittar in i skyltfönstren på butikerna och de man ser är vinterkollektionen och då inte en mörkare färg på shortsen utan det är stickat i gråskala, mössor och vantar, vinterjackor och hela kittet. Må vara att många i Singapore är födda utomlands och kanske reser hem titt som tätt eller åker på vintersemester. Men man kan tycka att man kunde få slippa vinterkläder när man praktiskttaget är på ekvatorn och vänder, men icke. Förmodligen kommer jag att nyttja dessa modehus tjänster strax innan jag skall åka hem och paniken kommer över att jag bara har en långärmad tröja och en sommarjacka med mig, men det är då det. Nu går man mest och njuter av värmen och känner ingen som helst längtan till fem gradigt regn på tvären.

I övrigt så har livet flutit på bra, två veckor är till ända, återstår 12. Känns än så länge riktigt bra. Vågen säger att avsaknad av öl, grädde i maten och värme gör gått. Så om inte annat har mitt 27 levnadsår börjat sunt. Än har ingen alvarlig last slagit till, väntar med spänning på hur det skall ta sig. Håller mig lite avvaktande till det mesta ombord, gäller att hitta sin plats. En av få saker som jag för tillfället ångrar är att jag inte tog med mig min innebandyklubba ner. Är mer eller mindre tvång på att spela minst tre gånger i veckan; -captains standing orders. Kroppsarbete är något jag hittills sett total avsaknad av. Mina seglarhänder som jag byggt upp under hela sommaren håller på går till spillo, vilket normalt brukar vara ett tecken på vinter. Nu åter till bryggan för att få sig en kopp kaffe och lite kunskap.